Ingen idyll
Du log en sista gång med dina smultronläppar.
Sen försvann de, och jag visste att jag aldrig skulle få se de igen.
För du vänder dig aldrig om för att se mig gråta.
Men jag skrek med sprucken röst att du skulle komma tillbaka.
Men du var redan borta, det var försent.
Sen försvann de, och jag visste att jag aldrig skulle få se de igen.
För du vänder dig aldrig om för att se mig gråta.
Men jag skrek med sprucken röst att du skulle komma tillbaka.
Men du var redan borta, det var försent.
Kommentarer
Trackback
