Att åtrå döden

Slunga mig rätt in i kärleken,
för det är alltid där jag hamnar.
Jag faller med flit.
Jag skrek romantik och vi andades in all eufori.
Jag skrev poesi och obetydande ord på väggarna,
medan du tittade på med dina gröna ögon.
Färgen som kladdades ut över väggarna
bildade en illusion av en idyll,
men idyllen försvann lika fort igen,
när du slog sönder spegeln och de
hundratjugosju glasbitarna
föll, störtade mot golvet.
Och när du inte såg, tog jag en skärva
och skar sönder mitt lår.
Precis som i början, när vi träffades.
Samtidigt som jag skapade ett mästerverk på min hud
av röda intensiva linjer,
visste jag att du skulle bli lika besviken som då.
Men jag brydde mig inte.
Jag ville bara känna den välbekanta känslan,
en gång till innan jag gav upp
och släppte taget.

Kommentarer
Postat av: Ulf!

Hallåå! jag kan ju inte kommentera varje text, det är ju segt. Alla dina texter är fantastiskt jättebra! Hjälp mig bli en bra skrivare? :O

2008-09-25 @ 23:52:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0