...

Vi sitter så.
Jag gråtande, hon röker.
Då och då biter jag mig i handen för att känna någonting.
Jag skriker, hon vet.
Hon vet att jag vill dö, hon vill också dö.
Hon kyssar mig i mungipan, som hon vet att jag älskar.
Jag kryper tätt intill henne och hon smeker min kind, och torkar bort en tår.
Hon kysser mig och säger: I detta ögonblick är vi odödliga.
För en sekund är vi nästan perfekta.
Men vi var för trasiga för kärleken.
Även om det var änglakärlek, var vi inte värd den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0