...

Vi kastade ut orden
med eldstungor.
Jag ska aldrig röra dig mer,
men vi lever
i vetskap
om att vi
kunnat bli perfekta
men vi orkade inte kämpa
för att nå
målet.
Vi gav upp
innan vi försökt.
Ord
som lämnat min
infekterade mun
får dig att brista
ut i gråt.
Om jag kunnat
hade jag tagit tillbaka dem
svalt dem
och aldrig öppnat
min mun
igen.

Det är försent
att vara efterklok.

Hjärta, andetag, smärta, fjärilslag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0