KillYourTv

Slunga mig rätt in i kärleken,
för det är alltid där jag hamnar.
Jag faller med flit.
Jag skrek romantik och vi andades in all eufori.
Jag skrev poesi och obetydande ord på väggarna,
medan du tittade på med dina gröna ögon.
Färgen som kladdades ut över väggarna
bildade en illusion av en idyll,
men idyllen försvann lika fort igen,
när du slog sönder spegeln och de
hundratjugosju glasbitarna
föll, störtade mot golvet.
Och när du inte såg, tog jag en skärva
och skar sönder mitt lår.
Precis som i början, när vi träffades.
Samtidigt som jag skapade ett mästerverk på min hud
av röda intensiva linjer,
visste jag att du skulle bli lika besviken som då.
Men jag brydde mig inte.
Jag ville bara känna den välbekanta känslan,
en gång till innan jag gav upp
och släppte taget.

Jag slickade bort dina tårar och kände smaken av salt.
Sen kysste jag dina blodröda smultronläppar,
och de var sötare än socker.
Men det visste du väl?
Och jag skar raka röda linjer på mina lår.
För att minnas varje ögonblick med dig.

Du log en sista gång med dina smultronläppar.
Sen försvann de, och jag visste att jag aldrig skulle få se de igen.
För du vänder dig aldrig om för att se mig gråta.
Men jag skrek med sprucken röst att du skulle komma tillbaka.
Men du var redan borta, det var försent.